Nu när vi inte bor hemma blir det till att hitta nya promenadvägar så jag och skrutten begav oss ut på en liten upptäcktsfärd här i krokarna. Eldar får alltid lite extra mycket spring i benen när han befinner sig på en helt ny plats och idag var inget undantag. Hittade en jättefin runda med fantastisk utsikt över Lidingö och tog en liten stund till att leka runt och balansera på stenar och annat vi hittade. Mötte lite hundar också, vilket gick super till och med när en liten fluffig sak blev heltokig och skällde sig galen på Eldar. Riktigt fin höstdag är det också - mycket välkommet efter så många dagar av regn!
0 Kommentarer
Här kommer några korta klipp från spårandet. Eriks och Eldars andra försök någonsin. Ursäkta den kassa kvalitén - blev visst lite knas när klippen komprimerades. Det har varit en intensiv helg för vår lilla familj. Inte helt som planerat men kanske var det lika bra med tanke på allt vi fick gjort i slutändan.
Lördagsmorgon började med träning för coach med Eldar. Förra helgen var bara Erik med och det hade inte riktigt gått som man velat. Under dessa träningar med coach jobbar vi idag specifikt med två saker; spår och hundmöten. Viltspåret hade gått jättebra - Eldar var toktaggad så till den grad att han slitit sig medan Erik och coach skulle iväg och lägga spår (säkert till en viss del separationsångest också), för att sedan visa sig vara en riktig stjärna på att jobba med nosen. Hundmöten å andra sidan hade inte alls gått bra - jag som bara fick det återberättat för mig tyckte det lät som rena rama cirkusen och började ifrågasätta allting ordentligt. För hur kunde min grabb ha reagerat så tokigt på allting som det lät? Spenderade resten av veckan med att själv ta ut honom och bokstavligen leta upp varje hund jag kunde hitta för att ta reda på vad det var som gick så snett. Och snart förstod jag att det till stor, STOR del måste haft med a) avstånd, b) förare och c) godis/belöning att göra. På något sätt måste hundmötena förra helgen ha varit för påfrestande, för nära (eller på fel sida av) Eldars stresströskel och därför blev det för svårt. Dömt att misslyckas för att man från början inte skapat rätt förutsättningar - och det märkte jag låg kvar hos Eldar dagen efter med. Så jag valde att backa i vår träning, skvallra från grunden igen och jobba med nya belöningar och krav. Jag planerade hela veckan för hur jag ville att vårt nästa coach-tillfälle skulle se ut. Hur jag ville Eldar skulle bete sig under möten - och vad jag själv skulle jobba på och sända ut för signaler. För det finns ingen Eldar är så mottaglig för som jag, i dagsläget. Och varje liten sak jag sänder ut, medveten eller omedveten, plockar han upp. Jag kan tänka mig att det måste ha varit likadant när Erik var den som höll i kopplet förra helgen och situationen känts okontrollerbar. Likaså kan jag tänka mig att även coachen måste ha blivit osäker och börjat ifrågasätta sig själv när hon plötsligt stod där med en unghund vars fixering inte gick att bryta. All den där träningen och mentala förberedelsen i veckan har verkligen varit till hjälp. Vår träning i lördags såg verkligen annorlunda ut än förra helgen. Vi prövade oss fram med avstånden till de andra hundarna, jobbade med att titta efter lugnande signaler och kroppsspråket i mötena. Jag kunde glatt konstatera att jag jobbat helt rätt med Eldar, med rätt belöningar och rätt tankesätt. Vi upptäckte att han dessutom svarar väldigt mycket på min röst när vi skvallrar. Ju svårare möte desto mer pratar jag med honom, om vadsomhelst egentligen. Coachen menade på att det var tydligt att min röst och tonläge dämpade hans stress och fungerade som en väldigt effektiv förstärkare av det beteendet vi ville att han skulle uppvisa. Hon sa också att mitt sätt att komma ner på Eldars nivå (jag har gått från att stå vid honom till att alltid sätta mig vid hans sida när vi skvallrar) var väldigt effektivt för just oss. Det gör det lättare att behålla kontakt och dessutom känner sig Eldar mindre trängd än om man står och lutar sig över honom - vilket det lätt blir om man är lång som Erik är. Vidare visade det sig att Erik jobbat väldigt mycket med kontakten honom och Eldar emellan i veckan, vilket var jättetydligt och gjorde mig så himla glad att se. Vår hund är verkligen galet bright och det handlar bara om att motivera och jobba med honom på ett sätt så han förstår vad vi vill, för att han ska hänga med på idéerna vi har. Så skönt det var att avsluta träningen med lättnad, stolthet i bröstet och glädje. Dessutom gick spåret superbra! Eldar var återigen sjukt het på att spåra vilt - jag FÖRSTÅR att han slet sig förra gången - för jag fick verkligen jobba på att hålla honom någorlunda lugn när de andra gick iväg för att lägga spåret. Eldar höll sig vid min sida (efter mycket om och men i början) men höll full konsert för hela stan under tiden. Där har vi verkligen att jobba på i fortsättningen, samtidigt är det förstås himla kul att se han blir så himla laddad när han fattar det är dags för viltspår. I lördags ökade coachen dessutom svårigheten genom att börja spåret på ett öppet fält - där vinden senare flyttat spåret rätt bra - för att sedan fortsätta en kort bit över grusväg och in i skogen. Det blev även ett ordentligt vinklat spår den här gången, vilket blev en utmaning för Eldar som kände sig lite förvirrad där ett tag innan han hittade rätt igen. Superhäftigt att se honom så fokuserad med nosen i backen. Och självförtroendet och stoltheten när han sen hittade sin skatt! Ska bli kul att sätta honom på ett ordentligt personsök nästa gång. På söndagen var det tänkt att vi skulle vara på Siberian Husky-träff med dragträning, men den blev tyvärr inställd. Anordnaren hade blivit ordentligt sjuk och det bestämdes att heldagsträffen skulle flyttas till slutet av månaden istället - vilket kan innebära att det (förhoppningsvis) är snö på marken då. Istället ägnades söndagen åt att röja det sista i lägenheten inför stambyten som på allvar börjar idag (kök, hall och badrum kommer rivas upp) och dessutom flytta till Eriks syster som vi ska bo hos en tid nu. Eftersom vi visste det skulle ta en himla massa tid så tog vi på förmiddagen ut Eldar på en dragrunda framför cykeln vilket han var väldigt taggad på. Så jäkla härligt med en hund som tycker om att jobba! Även i sin hittills svåraste period. Trevlig måndag på er därute! Igår var ju vädret så himla trist att det mest blev fler och mindre rundor ute. Eldar var lite småseg efter att ha följt med Erik till jobbet dagen innan, så det passade rätt fint med en lugnare dag. För att dock göra det hela lite roligare så tog vi en lek/-parkourstund i närheten av huset. Hittade massor av fällda träd som var perfekta att balansera på. Olika tjocklekar på stammarna innebar olika svårighetsgrad dessutom! Eldar fick också leta lite godis som gömdes bland stammarna, vilket han tyckte var riktigt kul. Ibland är det allt riktigt skönt med kortisrundor också, särskilt när man får skoja till dom lite för både matte/husse och hund.
Den här fredagen tog både jag och Eldar en rejäl sovmorgon. Jag som jobbar kväll var absolut dödstrött och Eldar, som inte direkt är den som har något emot en lat morgon, låg och snusade nedanför sängen. När vi båda vaknat var det ändå inga snabba ryck iväg, utan vi startade dagen med att brottas i sängen. Låg kvar där åtminstone en halvtimme innan vi steg upp, Eldar fick komma ut och kissa och jag fick mitt kaffe.
Vädret här är fortfarande ostadigt och förändras varje millisekund. Ena stunden sol, nästa spöregn. Inte för att man har så mycket val när man har hund, men dagar som den här är det ju ärligt talat mindre roligt att vara ute och gå långpromenader eller leka runt i skogen. Eldar, som hade en lugnare dag igår, var dock full av energi när vi väl kom ut så jag bestämde mig för att sticka ut med honom och cykeln en sväng. Fram med dragselen och för säkerhetsskull skinkosten i fickan. Eldar har betyyyydligt lättare för hundmöten när vi dragtränar, men så snart man inte "jobbar" har han svårare att kontrollera sig och det kändes dumt att chansa nu när vi senaste veckan jobbat så jäkla fint med hundmötena. Behövde dock inte oroa mig, för hundarna hade han inte mycket intresse av den här fredagen. Desto mer för en katt i koppel som passerade oss när vi just skulle till att åka iväg - föga förvånande. I övrigt gick det superfint att dra idag. Eldar jobbade fokuserat och med driv, vilket var superkul. Och så stolt han blir när han märker att jag är nöjd med honom - den där blicken han slänger över axeln för att söka kontakt och lite bekräftelse..! Älskar det! Avslutade rundan med att stanna till nedanför vår lägenhet och tramsa runt lite. Lekte och sprang med pipleksaken, jagade varandra och Eldar blev för en stund helt betagen av ett snöre (typ någon slags gunga?) som hänger i ett utav träden. Skrutthunden är för rolig ibland. Han har också en lustig liten crush i buskarna precis utanför vår port - haft det ända sen han flyttade in hos oss - och nu såhär efter sommaren har den visst kommit tillbaka. Idag fick han ett utav dom där rycken jag inte sett sen han var runt 5 månader då han hoppade rätt in bland dom lövlösa buskarna (som blir lite som en studsmatta under honom) och skuttar runt där i, tills han lägger sig och börjar smyga på mig. Sjukt underhållande! Och jag kan faktiskt inte låta bli att stå där och asgarva åt honom, ens när jag blir irriterad över att han inte lyssnar. Som sagt. Man får välja sina strider när man har unghund, haha.. |
Om Raxeira'sVälkommen till Raxeira's. Bloggen som handlar om livet med en liten flock siberian huskies, bosatta i Upplands-Bro. Här får du följa med i reflektioner kring vårt vardagsliv, hundträning och alla de erfarenheter som kommer när man lever tillsammans dessa fantastiska polarhundar. Vår resa har bara börjat! Följ oss på Instagram!
Klicka på ikonen nedan. Samarbeten
Kategorier
Alla
Arkiv
Februari 2018
|