Det blir nu inte så jättelånga rundor, men tre pass på drygt 4 kilometer vardera har vi sprungit i alla fall. Det är inte en helt tokig start för mig efter sjukperioden. Och det är så skönt att se hundarna (läs kruttanten Smella) betydligt mer tillfreds.
Varför komplicera saker när man kan göra det så himla enkelt?