Rent generellt har han blivit mysigare och gosigare det senaste halvåret. Han kommer ofta och ber mig om mysstunder på mattan (jag har för vana att lägga mig på golvet och powernappa med dom, siestastyle) och vill lägga sig tätt intill och vila. Kanske har det också spelat in att Smella nu finns i hemmet. Hon har ju fått ta den stora sociala biten när vi till exempel fått gäster - något hon själv inte har så mycket emot - och det har gett Eldar chansen att få större utrymme. Sedan Smella kom in i huset har där därför varit betydligt färre jobbiga sociala situationer för Eldar då det ska klappas och hälsas fast han inte vill, då hon agerat knähund som charmat varenda en. I förlängningen verkar det ha en positiv effekt på Eldar. Han är fortfarande försiktig, men känns inte fullt lika ängslig. Blir mer nyfiken, kontaktsökande och benägen att hälsa på eget bevåg, även om han fortfarande behöver ett visst utrymme.
Ännu en sak som har förändrats AVSEVÄRT är hans aptit. Det här tror jag faktiskt direkt beror på kemkastreringen. I början trodde jag det var Smella som var orsaken - den nya matglada konkurrenten - men har senare insett att det inte alls är hon. Att Smella finns i huset spelar in en aning men inte alls så mycket som jag trodde. Första veckorna var det jättetydligt, men det avtog ju mer dom lärde känna varandra. Nu har Smella börjat lära sig att kontrollera sina impulser att sno Eldars mat och Eldar har slappnat av såpass att han ofta lämnar sin skål utan vakande ögon. Han vet att jag håller koll och förlitar sig på det. Däremot märks det att han är betydligt mer intresserad av mat vare sig det är torr- eller färskfoder och han äter med större aptit, även om han inte alltid äter direkt när han får maten. Han gömmer inte längre sin mat hela tiden och han ber ofta om påfyllning. Nu är det så att även fast han äter mycket bättre så äter han fortfarande inte sådär supermycket, så Eldar får faktiskt mat tills han blir nöjd. Till skillnad från Smella så blir han ju nöjd och äter bara så mycket hans mage vill ha ;) Så vad gäller hans vikt känns det inte som att man behöver oroa sig alls. Han känns jättefin i hullet nu och det är det jag utgår ifrån hela tiden med dom båda.
Det är alltid lika spännande att följa med i individers utveckling. Särskilt i perioder då det händer mycket saker på många plan. Och det ska bli så väldigt spännande att fortsätta följa Eldars - från unghund till vuxen. Det är helt otroligt att den här grabben snart funnits hos oss i två hela år!