Smella är på många vis så tvärtemot, men ändå med vissa likheter. Lätthanterlig, lättsam, stabil och uppsluppen. Mild, liksom. Till och med när hon är osäker och rädd söker hon sig mycket hellre till en människa, än går undan och söker ett eget space, som Eldar gör. Enormt lättmotiverad och gör vadsomhelst för en torr, trist foderkula. Och trots att hon vill ha den nu, nu, NU så tröttnar hon inte på att försöka på tjugo olika vis tills hon når sitt mål. Med andra ord - tålamod har hon! (Började klicka in henne nu på morgonen - superroligt!) Hon är känslig för andras energier, men kommer över saker snabbt och verkar aldrig behöva utrymme för att lugna ned sig/komma över något. Istället kommer hon, med hela kroppen viftandes, och söker sig till din famn för att få vara så nära det bara går. Och hon ingjuter ett enormt lugn i en! Lite som en varm filt och en stor kopp te en kall vintermorgon. Eller som en far-/morförälders famn när man var liten. Och jag ser fram emot att upptäcka mer om den här lilla varelsen som snubblat in i våra liv. Hon är en sådan go' individ. En sådan som skulle smälta till och med ett hjärta av sten, för det går helt enkelt inte tycka illa om henne. Och jag vet att ingenting är spikat än - men den här lilla skrotfian har redan blivit mig så väldigt kär och jag kan inte hjälpa det.
Älskade lurvar. Dom är lite som peanutbutter och jelly. Jag förstår att inte alla människor därute fattar hur viktiga ni är för oss. Man gör nog helt enkelt inte det förrän man har en egen lurv, som nästlar sig in i ens hjärta och förändrar ens liv.