Eldar har ju alltid varit en grabb med stor integritet och mån om sin personliga sfär. Det har ni som följt oss läst mycket, mycket om genom dessa två år. Idag kom jag att tänka på hur Eldar när han var mindre faktiskt gärna ville bli buren när han hälsade på mig eller Erik efter att vi varit borta från varandra en stund, tex på jobb. Han slängde upp sina tassar på vardera axel och sen kunde man ta tag om rumpan på honom och så satt han där som en bebis och pussade ihjäl en. Jag vet inte varför det förändrades men jag tror faktiskt att Eldar nånstans började anse sig för stor för det - som ett barn som inte längre vill hålla mamma i hand överallt de går. Och jag har aldrig haft en tanke på att bära runt på honom efter det heller, behovet finns liksom inte ;) Tänk vad saker förändras utan att man minns eller ser det när det händer!