Vilodag indeed.
Det var en ordentligt morgontrött huskygrabb som sneglade på mig i morse när jag föreslog att vi skulle ut på promenad. Han hade inte en minsta tanke på att lämna sin säng och tittade på mig som för att säga jag var helknäpp. Så det blev en kort kisserunda bara, sen ville han hem igen. Jag gjorde mig i ordning för att åka och träffa en vän på frukostdejt, medan Eldar hoppade upp i vår säng och somnade på en halv sekund. Och jag tvivlar inte på att han sov under hela tiden som jag satt på Café Sirap med Ida och gottade i mig amerikanska äppel/kanelpannkakor. Nu har vi nyligen kommit hem efter en långpromenad i blåsten. Snacka om att där inte finns några spår av unghundshormonerna idag - grabben är hur följsam och lyhörd som helst! Gick tätt intill mig mest hela promenaden trots att jag inte bad honom (mer än när vi passerar folk på mindre utrymmen, då jag av hänsyn ser till att ha honom vid mig). Jättemysigt och så skönt att bara gå där tillsammans, som vore vi en och samma individ. Har en känsla av att han är lite mör efter gårdagen och behöver vila. Han smyger gärna upp och trycker kroppen mot mig för att be om massage, så jag har just spenderat ett par minuter med att knåda igenom honom. Som vanligt kommer den där djupa, djupa sucken och han smälter som vax i händerna på mig, sjunker snart ner på golvet och slumrar till.
Vilodag indeed.
0 Kommentarer
Den här dagen startades på cykeln. Vi hade bestämt träningsdejt med Tirild och Sonko - och Iris som vi kidnappade, så på med kläder, sele och diverse dragprylar och så travade jag och Eldar bort för att möta upp dom. Eldar och Iris har på sistone blivit ordentligt fästa vid varandra och hade lite svårt att hålla tassarna borta från varandra (bokstavligen), men det blev ordning så snart vi kom iväg ordentligt. Missade runkeepern idag, men jag skulle chansa på att vi landade på ca 8 kilometer den här morgonen och höll ett rätt bra tempo. Jobbade vidare med att få Eldar att köra om på "rätt" sida (dvs inte där vi blir inprejade i träden, utan där det finns mer space) och han var riktigt duktig idag. Gjorde som jag fått råd att göra och lät honom inte passera förrän han valde sidan jag bett om och så småningom förstod han själv grejen. Det var bara första omkörningen som var lite tokig, men då för att han och Iris fick för sig att börja busa med varandra mitt i - och Iris satt ihop med Sonko framför Tirilds kickbike. Knasungar! Det är lite svårt att få bilder från själva turen när man sitter på cykeln på dom här vägarna så dagens bilder får istället bli från de övriga tillfällena av vår förmiddag. Som här, vid den frusna sjön där Eldar fick fnattet och skulle rulla sig nonstop på den lösa, krossade isen innan vi gick hemåt. Jätteskoj, tyckte han och gick bananas. Innan vi gick hem fick de också springa lite löst i rastgården där vi bor. Iris och Eldar satt som plåster på varandra mest hela tiden. "I'm gonna boop your head!* Eldar är lite tafatt i sin uppvaktning av Iris - som pojkarna på grundskolan som drog en i håret eller retades för att de inte kunde med att fråga chans (om man ville tro på frökens förklaring back then). Det är tur att Iris är en tuff tjej som inte drar sig för att puttas tillbaks. Ibland stod dom nästan still också - för att putsa, gnida sig mot och pyssla om varandra. Eldar pysslar gärna om Iris och tvättar/pussar hennes öron och inte verkar hon ha något emot det inte. Eldar - som alltid har lite extra kärlek över - passade på att mysa lite med Sonko med. Ända sedan han var väldigt liten har han krupit tätt intill Sonko för att mysa/pussa/småtugga på varandra. Eller stoppa in hela huvudet i Sonkos mun. Pojkarna busar i bakgrunden (vilket jag inte ens la märke till förrän jag såg bilden på datorn) medan Iris tigger lite godis och kel. Bjässar till huskygrabbar är dom allt. Och Eldar lär bli störst i stan den dagen han är fullvuxen.
För en tid sedan florerade en slags utmaning runt på Instagram där man skulle berätta 15 olika saker om sin hund. Egenheter, små kul fakta och annat som liksom lät en lära känna hunden lite mer. Jag älskar att läsa sådana saker, tycker om att få en inblick i vad det är för en individ man jämt ser bilder på eller vars vardag man läser om. Så jag tänker att det vore kul att dela med sig av detta även på bloggen. 15 saker om Eldar:
1) Eldar har egentligen aldrig haft problem med att bli lämnad ensam hemma. Första gången jag verkligen lämnade honom en längre stund än det tar att slänga soporna protesterade han högljutt och jag mådde så dåligt att jag började gråta i trapphuset - kände mig som värsta matten på jorden som utsatte min valp för något så jobbigt. Men efter den gången har han aldrig blivit särskilt upprörd igen, utan verkar faktiskt tycka det är riktigt skönt med lite ensamtid ibland. Av den orörda lägenheten att döma och hans sömndruckna uppsyn, när man kommer hem igen, så verkar han mest sova bort tiden. Är dock inte lika okej med att känna sig lämnad utomhus. 2) När man åker ut till landstället (Eriks familjs) har Eldar utvecklat en liten rutin; först kissa på rosenbusken vid parkeringen, sen hälsa på alla familjemedlemmar som eventuellt är där och sen direkt upp i sovrummet för att samla upp och bära ned ALLA sina leksaker, en efter en, till allrummet för att lägga dom på hög och därefter ta en tupplur på dom. Ibland slinker det med några vedklossar också. 3) Får Eldar själv välja vilket av tricksen i hans repertoar hans ska göra så väljer han 9 av 10 gånger "Puss". Det vil säga att mjukt trycka sina läppar mot mina. 4) Just nu är han inne i en helknasig vant-period. Vantar är superkul och det spelar inte någon roll om dom sitter på händerna (eller vems händer det är), ligger bortglömda på marken eller hänger halvt ur fickan. Vifta lite med en vante och du har snart en huskymun efter dig som försöker fånga den. Vart det hela kommer ifrån? Have no freaking clue. 5) Eldar älskar att bli masserad och/eller struken med långa, fasta tag. Bäst är det att bli knådad runt baken eller skuldrorna. 6) När han var mindre hade han en period då han alltid följde efter mig och knöt upp mina skor när han visste jag skulle iväg till jobbet. Otroligt irriterande när tiden tröt - men så jädrans svårt att inte skratta åt! 7) Favoritleksaken är en Kong Squeeze boll som piper, håller trycket när det tuggas på och dessutom är så hal att den ibland lever sitt egna lilla liv och rymmer från tassarna. Den bollen är en utmärkt belöning jämte godis eller sociala belöningar. 8) Eldar har på senare tid blivit en riktig liten tjejtjusare som gärna pysslar om, uppvaktar (fortfarande väldigt tafatt och valpigt haha) och gör sig till lite extra när han träffar en söt tik. Favoriten är dock utan tvekan huskykompisen (och kanske lite flickvän i hans ögon) Iris. 9) Han älskar och är väldigt nyfiken på andra hundar (även om kopplet kan ställa till det) men har inte mycket till övers för Afghaner. Verkar ha svårt att läsa dom och reagerar likadant på afghaner som han gör på prasslande, svarta sopsäckar i blåsten. Dom är helt enkelt jävligt skumma. Utöver huskies verkar han ha en stor förkärlek för Rhodesian Ridgebacks. 10) Eldar är väldigt förtjust i sjöar och vatten, leker gärna runt i dom men ogillar att simma. Tror att det är känslan av att inte ha tassarna på botten som är det läskiga. 11) Det är inte ofta Eldar sover med oss i sängen (för varmt) utan ligger hellre nedanför i sin egen säng eller på golvet. Däremot myser han oftast en stund innan han säger "godnatt" och kommer alltid upp för att mysa på morgonen. 12) Eldar vet helt klart skillnaden på vanligt koppel, flexikoppel och långlina. Precis som han vet skillnad på halsband, promenadsele och drag- eller spårsele. I koppel går han bra och drar inte (om han inte måste rusa till en kissfläck, ser nån av sina hundkompisar eller måste jaga möss förstås), medan han i en dragsele oftast drar innan man ens hunnit be honom. 13) Han har en nos av guld! Jäklar vad häftigt det är att spåra med honom - ingen utmaning hittills har varit för svår för nosen hans, även om unghundsfokuset ibland inte är på hans sida. 14) Att åka båt är toppen - faktiskt riktigt avslappnande. Han rullar gärna ihop sig till en liten boll och tar en tupplur när han får följa med ut på sjön. 15) Eldar skulle aldrig få för sig att sno mat från bordet eller våra tallrikar. Skulle dock aldrig tacka nej om man erbjöd honom någonting och lägger sig gärna och halvsover vid ens fötter i hopp om att något hittar dit. Det var 15 saker om Eldar. Kanske får jag läsa om 15 saker om era hjärtan? Sjukt stolt över skrutthunden idag! Hundmötena på förmiddagens långpromenad var rena rama drömmen och jag har fortfarande inte riktigt smält hur bra det faktiskt gick även i en situation som för inte särskilt längesen hade varit allt annat än hanterbar för oss.
Hamnar efter att ha rundat ett hörn i ett väldigt tajt möte med fyra andra hundar och vi har dryga fem meter på oss att bestämma oss för att anta utmaningen eller helt sonika vända om. Jag överväger alternativen, ser mig om och tänker där kanske går att utöka mellanrummet åtminstone, men nej. Det är en rätt stängd passage för vår del. Magkänslan säger fortsätt framåt, vi kan fixa det här. Så vi gör det. Jag peptalkar mig själv inombords, samtidigt som jag konstant småpratar med Eldar. Berättar för honom när han gör rätt och kör med mitt "fågelkvitter" som vår hundpsykolog skämtsamt kallar det. Jobbar med "väggen" (Eldar ena sidan, jag i mitten som vägg för att skapa lite extra utrymme för honom, mötande på andra sidan) och så igång med motbetingningen. Eldar har stenkoll på hundarna men följer mig och lyssnar/tar in min röst. Så närmar vi oss. Eldar är fortfarande tyst, stressar inte upp sig överdrivet och håller sig i skinnet utan större svårigheter när vi passerar dom första två - med en knapp meters mellanrum. Han släpper dom genast när vi är förbi. Så passerar vi dom två sista, varav ena hunden plötsligt gör ett regelrätt utfall mot Eldar, fångas upp av föraren snabbt men fortsätter morra och skälla efter oss en bra stund efteråt. Vad gör Eldar för tokigt under tiden? INGENTING..! Han skyggar en halv millimeter vid utfallet, tittar på mig för att få sin belöning för att ha stannat vid mig/tittat på mötande hundar och kastar sen en snabb liten blick över axeln innan han helt släpper hunden som gjort utfall. Efteråt är han varken speedad (av undertryckt stress/frustration), drar inte, piper inte och verkar faktiskt helt obekymrad där han travar på vid min sida. Vad hände med min knashund som för inte så längesen svarade på 9 av 10 utfall? Det blir en liten lyckodans-bild på det! Trillade över denna på Marlenes blogg och bara kände jag måste dela den vidare. Jag kanske är en av de blödigare människovarianterna därute, men jag kan faktiskt inte hjälpa att tårarna rinner, hjärtat gör frivolter och endorfinerna sprutar av att se på denna. Vet inte ens vad jag ska säga. Bara se den och känn. Trötta gänget hemma idag. Jag fick inte en blund i ögonen förrän klockan var runt tre inatt och Eldar verkade ha varit minst lika rastlös som jag var. Kanske påverkade vi varandra, som med så mycket annat. Men den här morgonen är vi i alla fall båda riktigt sega. Ligger i soffan och halvsover/tittar på tv medan det borras i grannens lägenhet som vanligt. Men snart så, snart ska vi båda pallra oss ut i det trista vädret. Urk. Helgen tog slut snabbt den här gången. I morse tog vi sovmorgon alla tre. Jag menar verkligen sovmorgon - vi var inte ut sängen förrän strax innan elva. För Erik som vanligtvis är utanför dörren runt 6 är det en sovmorgon to die for, och både jag och Eldar är vanligtvis senast uppe runt 9 på dagarna så lite extra sovmorgon vart det för oss med. Frukost och direkt ut till Skuggan. Herregud så jag älskar det stället! Hade det inte varit för att vi har Stora Skuggan och all natur direkt utanför dörren så hade jag med stor sannolikhet inte fixat att bo här i stan överhuvudtaget. Idag var vädret dessutom oklanderligt och det var allt annat än jobbigt att spendera timmar utomhus med mina grabbar. Eldar fick gå i långlina så snart vi kommit ut en bit från det hund-/folktätaste området (en sånhär dag kryllar det ju av hundmänniskor ute när man bor som vi gör) och visade än en gång att han börjar förstå det där med hur linan funkar. Han är alltid lite extra bananas dom där första hundra metrarna när man byter från koppel till långlina och han inser man är - i princip - fri. Men han var jätteduktig! Lyssnade bra och klarade en miljard hundmöten riktigt fint. Något enstaka var verkligt utmanande, men inte övermäktigt. Ca två timmar in i långpromenaden fick Eldar syn på två "fina" damer komma gåendes, varav den ena vilt gestikulerande med sina vantar i ena handen. Eldar råkar just nu vara i en vant-fas. Vantar har, på något vis, blivit en fet och given leksignal och jag vet inte varifrån han fått det. Har ni sett Tjuren Ferdinand och minns hur han ser ut när han ser blomman på matadorens bröstkorg? Lite det uttrycket fick Eldar i ansiktet och på en millisekund hade han - bokstavligen - skuttat fram till ena damen och gjort en lekinvit. Nu råkar Eldar dessutom vara en pratsam herre när han inbjuder till lek och försökte såklart förmedla sin lekidé till denna främmande dam, vilket hon givetvis misstolkade helt och såg helt förskräckt ut. Jag bromsar in honom, han fattar nada och tycker jag är skittråkig men lyssnar och står kvar vid min sida, medan damen upprört talar om för mig att "din hund morrade mot mig - det var aggressivt". Ska jag vara helt ärlig så hade jag svårt att inte skratta, för att jag känner min hund och hans lite klumpiga sätt att ta kontakt, men försökte hålla masken medan jag bad om ursäkt för att hon blivit skrämd. Tyckte dock det var viktigt att förklara att hunden min i själva verket bara velat leka med henne, inte var så gammal än och att det inte var morrningar utan huskyprat hon hört. Att han försökt föra en konversation med henne. Skönt nog verkade hon köpa det så snart jag berättat han bara var året och istället började hon fråga mig om huruvida han var husky eller inte eftersom ögonen inte var blå. Ja, ni vet det gamla vanliga. Snart var han inte aggressiv längre, tyckte hon, utan faktiskt riktigt bedårande och vi tog farväl. Det är en balansgång det där med hans spontana initiativ till kontakt med främmande människor. Å ena sidan vill man ju att han ska våga/vara bekväm med det och det känns skitfel att t.ex. korrigera när han väl försöker (om än klumpigt ibland) - just för att han ju är rätt obekväm med och behöver en viss uppmuntran/uppbackning på det området - men å andra sidan blir det lite tokigt om han plötsligt börjar springa fram till höger och vänster och rycker tag i folks vantar. Folk ser sällan en leksugen ettåring, utan snarare en stor och galen varg som dessutom "morrar" när han kommer mot en. Så ja, en balansgång. Men vi blir åtminstone sakta bättre på det. Med främlingar är det ju dessutom alltid lite gambling eftersom man inte vet vad för människa man möter; hundrädd, osäker, lyhörd, van eller inte. På sistone har vi mött en hel del av den lyhörda varianten, vilket jag absolut tycker mig se gör skillnad och påverkar Eldar positivt. Men som sagt, gambling. Särskilt såhär i stan, även om vi bor i ett lugnare område närmare naturen. Oh well, vi lär oss. Både han och jag. Och återigen - han är inte hälften så stor i huvudet som han ser ut att vara. Det är lätt att glömma ibland när man ser på honom. Nu, dear dog people därute, tar vi natt. Måndagsångest de luxe och allt vad det innebär.
Lördagsmorgonen börjades med en morgonmys och sen en morgonprommis med husse för Eldars del, medan jag fixade lyxfrukost hemmavid. Tittade på ett avsnitt av News Room medan Eldar filosoferade på bakgården i sedvanlig ordning. Han vill knappt vara inomhus these days, även om han går med på det. Senaste dagarna har han börjat liggstrejka när han förstår vi är på väg hemåt från promenaderna - han letar upp bästa snöhög och lägger sig där och tittar på mig med sina kloka, bruna ögon som för att säga "vi kan väl stanna här, matte? Hela dagen?". Det är ganska komiskt faktiskt. Har man kommit så nära hemmet som den korsande gatan, finns där en bänk han hoppar upp på och lägger sig ned på. När han efter en stund inser att jag inte tänker låta honom stanna kvar där, hoppar han ner med en djup och demonstrativ (som jag tolkar det haha) suck som för att berätta för mig att jag är en riktig partypooper. Skrutthunden. Nu har han och Erik nyligen stuckit bort till Calle och Iris. Dom lånade med sig Sonko också, plus Tirilds spark för att åka ut på lite dragäventyr. Den stora nackdelen med att bara ha en hund är att vi får turas om att dra. Idag hade vi visserligen Sonko också, men för få "färdmedel" för att kunna köra alla tre hundarna på skidspåren (Calle på skidor bakom Iris och sen Tirilds spark som Erik kör bakom Sonko och Eldar). Så jag blev kvar hemma. Nu är jag ju inte helt frisk, så det är väl inte mer än rätt egentligen, men det är galet så trist att stanna hemma när man vet det är drag på gång! Kan förstå det funkar för par där bara den ena är genuint intresserad och dragbiten, men så är det ju inte i vårt fall. Så enda lösningen är helt enkelt fler hundar och att införskaffa kör-grejer så båda kan komma ut samtidigt! Hur lätt som helst ;) Oh well... Går inte att göra något åt just nu, men snart så. Vi har börjat se oss om i alla fall. Maila runt till kennlar och racingteam och håller lite kontakt. Spanar efter en individ som passar just oss. Vi är i dagsläget rätt säkra på att vi söker en vuxen hund, snarare än en ny valp den här gången. (Fler valpar lär det ändå bli i framtiden om jag får bestämma!) En hund som behöver nytt hem men som redan är inkörd och har tillräckligt driv i draget för att hålla på med det som motionsform/hobby, som kan fungera som läromästare för Eldar och som vi kan börja jobba med direkt. Det ligger kanske ett år fram i tiden, men det kan aldrig skada att vara ute i god tid.
Nu ska jag städa upp härhemma. Och tjata lite på Erik om bilder eller videoklipp från draget idag, såklart. Tycker dom här klippen är så söta så jag kunde inte låta bli att dela med mig av dom. I det första klippet har Iris precis kommit till rastgården för att hänga med oss och Eldar har legat och väntat in henne på helspänn. Kan verkligen stå och titta på deras kommunikation i oändlighet - och förundras över allt jag kan uppfatta och förundras än mer över insikten om att där är en miljard små signaler jag utan tvekan missar med mitt bristfälliga mänskliga öga. Vad jag önskar jag förstod allt som sades dom emellan. Fascinerande. Godnatt på er! Det har varit två lugna dagar det senaste då jag är rätt sänkt av min förkylning. Eldar var en riktig kruttunna igår och ville vara överallt på en och samma gång, for fram och tillbaks som en dåre utomhus. Unghundshormonerna liksom riktigt sprutade ur öronen på honom. Första som hände på morgonpromenaden, med en inte alltför pigg eller kry matte, var att han höll på dra omkull mig helt när han fick syn på en collie komma gåendes. Den såg tydligen väldigt skoj ut och Eldars första impuls var att springa över och leka lite - måste glömt att han var kopplad. Fick tag i ett träd som höll mig uppe i sista sekunden, men var inte vidare glad måste jag erkänna. Impulskontrollen fungerade verkligen inte riktigt igår under dagen på skrutthunden - nu efteråt är det lite komiskt men herregud så sur jag var. Lika mycket på mig själv och min obefintliga ork/tålamod, som på Eldar som vägrade samarbeta med en surkärring som jag. (Konstigt haha..) Tanken var att Erik skulle ut och dra på eftermiddagen men det körde ihop sig helt. Han kom inte ifrån jobbet i tid, hann inte fixa med bromsarna på cykeln, var apstressad och allt blev lite pannkaka. Så hörde Tirild av sig, som en liten riddare i nöden, och det slutade med att hon plockade med sig Eldar tillsammans med Sonko framför sparken. Så otroligt tacksamt och grymt det är att ha grannar som själva har hund (inte bara hund utan huskies!), förstår grejen och inte drar sig för att hjälpa till när det behövs. Så uppskattat! Behöver jag ens säga att det var en väldigt annorlunda unghund jag hade den här morgonen? Trevlig, lätt och väldigt sugen på att jobba med mig. Inte alls samma döva slyngelhund som igår och sökte kontakt mest hela tiden. Det gör en sån fruktansvärd skillnad - den fysiska träningen med honom. Märks i precis allt vi gör; från kontaktövningar till hundmöten. INGET kan slå det, åtminstone inte i den fas vi just nu befinner oss. Tog en lång promenad i förmiddags och var ute i nästan tre timmar. Jättemysigt, även fast jag själv höll på däcka efter första kilometern, snorig och yr. Eldar fick gå i långlinan och skötte sig utmärkt. Fixade alla hundmöten utan tillstymmelse till problem, utom sista som blev honom aningen övermäktigt. Gick ändå hyfsat, om än inte helt hundra. Passade på att öva lite inkallning också på ett av alla fält som finns kring Stora Skuggan, det gick riktigt fint idag. Det var en seg hund - och ännu segare matte - som kom hem sen. Tänkte lägga oss och titta på film men så gick elen. Hela tre gånger om. Och det har sprungit folk ut och in mest hela eftermiddagen känns det som. Rätt nyttigt för Eldar ändå, som skötte sig superfint. Gick fram, nosade lite (killarna som håller på med stambytet har äntligen lärt sig nu efter x antal månader hur jag vill att de beter sig kring Eldar när de kommer hit - thank god) och valde sen att gå lägga sig i sin hörna och titta på avstånd. Där har han legat och sovit sedan dess, medan jag pillat med bloggen.
Nu ser vi fram emot en helg där jag känner mig piggare och vi får komma ut och jobba tillsammans. Tråkigaste som finns att inte ha orken, även om Eldar anpassar sig utan större problem. Det var en solig och vacker förmiddag här i Hjorthagen idag. Det såg kanske inte så ut när vi först begav oss hemifrån, men ganska snart sprack det tjocka molntäcket upp och där bakom gömde sig en stark och strålande sol. Jag och Eldar tog sällskap av Sonko och hans matte Tirild på en riktigt härlig långpromenad ute på Skuggan. Hundarna var överlyckliga över att få ränna runt i snön med varandra och dessutom med långlinorna på istället för vanliga kopplet. Blev lite bus på ängen och sprang på Iris med matte Cia på vägen hem. Dom där huskysarna alltså - svårt att hålla igen leendet när man ser hur glada de blir över att träffa varandra.
Att komma hem efter en långtråkig kväll på jobbet och mötas av pussglada pojkar hemma, det är fint det. Eldar var fullkomligt gosgalen när jag kom hem - alltid jäkligt mysigt! Här kommer en liten sammanfattning i bilder från helgen ute på Smidö. Eldar fick hälsa på grannhunden Leah - en av favoriterna och en av de första hundar han lärde känna som valp. Häftigt att se hur deras relation har förändrats från att Leah lekfullt anpassade sig efter det lilla fluffiga knytet, till att de blivit mer och mer jämlika i leken. Och lite extra komiskt är det att iaktta Eldar uppvakta och flirta med Leah på sitt naiva, lite valpiga vis... Haha! Tillbaks hemma efter en mysig och efterlängtad helg på landet. Det blev en mobilfri helg för husse/matte som endast fick svara på sms eller samtal (välbehövligt!) och istället betydligt mer kvalitetstid med lilla familjen. Spenderade mycket tid utomhus i snön - det kommer mer hela tiden - och busade runt ordentligt med en överlycklig Eldar. I helgen fick han faktiskt gå lös stora delar av våra promenader och han skötte sig riktigt fint. Det är inte ofta jag vågar släppa honom lös när vi är inne i stan och jag är generellt väldigt försiktig med det, men när vi är ute på lantstället känns det betydligt mer säkert och han är riktigt duktig på att hålla koll på oss och hålla sig i närheten. Så vi tar vara på de få stunder av löspromenader vi får och på platser vi känner till noga. Det är lite bakvänt egentligen, hur det finns och SYNS så sjukt mycket vilt omkring oss där vi bor i stan, men inte på landet. Där verkar de vilda djuren mer förnuftiga och håller sig borta från människorna, lever sina liv lite mer i skymundan, medan de i stan kan titta på en där de ligger runt husknuten och liksom säga "ursäkta, du stör min skönhetssömn". Väldigt bakvänt.
Anyways... Nu ska vi alla tre ta natt härhemma (Eldar har redan gjort det) och imorgon lär det dyka upp en hel bildkavalkad från helgens äventyr i snön. Sov gott! För ett år sedan idag föddes Fire Walk with Me-kullen. Jag minns den dagen som igår - hur jag följde Maricas uppdateringar via Facebook om hur hon hjälpte Sot att sätta valparna till världen. Jag delade hennes oro och förväntan, fast det i det ögonblicket inte ens var självklart att jag skulle ha en av valparna trots att både hon och jag pratat och fantiserat om det sedan vi visste Sot var dräktig. Och jag minns så tydligt den statusuppdatering som rörde Eldar. Marica var orolig att han inte skulle klara sig; han föddes med bakbenen först och ingenting var självklart, men så var han till slut ute och vid liv.
Det är lustigt hur man, ibland, känner en samhörighet med någon man aldrig träffat. Så var det med Eldar. Han var "min" redan innan det uttalats högt och på något vis visste vi alla om det. Marica och Marcus visste det, kände det på sig. Och jag visste det på något vis i mitt undermedvetna, redan där vid första statusen, att det var den valpen jag skulle ha. Jag vet inte om jag någonsin berättat det här i bloggen, men det var faktiskt Eldar som valde mig. Det är jag säker på. Vi var de som hade första tjing på valparna, men på grund av omständigheter var vi sist ut att kunna åka dit och träffa alla. Marica hade berättat lite om vad som rörde sig i de andra valpköparnas huvuden och lite vad hon själv kände kring vilken valp som skulle vart, men ville inte påverka mitt val för mycket heller. När vi slutligen träffade valparna var det oerhört svårt att inte plocka med sig allihopa! Först överfölls jag av en framåt och nyfiken Vindra, sedan en fluffig och självsäker Ask (som heter Devil idag) och strax efter kom Kol lunkandes och somnade vid mina fötter (han sov 90% av tiden haha!), medan syskonen levde rövare. Eldar, som inte kommit fram och socialiserat särskilt mycket med dom andra som varit där, tog mer tid på sig. Han satt där i sitt hörn och tittade. Observerade, analyserade. Så kom han plötsligt tultandes mot mig och jag lyfte upp honom i mitt knä. Strax hade han lagt lagt sig till rätta och somnat in i min famn. "Sådär har han inte gjort med någon av dom andra" hade dom sagt, Marcus och Marica. Ett år har nu gått sedan han föddes och mycket har hänt sedan dess. Vi har haft våra motgångar (herregud första som hände nästan var ju att han fick kennelhosta och jag höll på dö av oro) med oro, tårar och frustration därtill. Vi har kämpat och envisats och tjurat och varit oense och verkligen fått jobba för att vinna hans förtroende. Men vi har också haft oräkneliga vackra och minnesvärda moments tillsammans. Framgångar och stunder att vara stolta över. Vi har delat så många timmar av lek och närhet, komiska ögonblick och hejdlöst med skratt. Och för varje dag som gått har vi lärt känna varandra bättre och kommit varandra närmre. Vi har växt med den ulliga lilla krabaten som inte ville något hellre än att tugga på alla händer på jorden. Gud alla de märken vi hade på våra armar där de första månaderna! Eldar godtog i princip genast att man inte skulle tugga på möbler och kläder, men händer..! Han höll på att driva oss till vansinne ibland. Tänk att det lilla monstret växt upp till en vacker och intelligent unghund - visserligen med samma dåliga tålamod - som älskar att jobba, är en riktig hejare med nosen och idag gör sig till inför varje söt tik han möter. Vi har fortfarande våra små duster och kommer säkerligen att ha ett helt gäng de närmsta åren, men herregud så jag älskar den där hunden! Han må vara den, kanske, mest komplicerade hund jag någonsin lärt känna på djupet, men jag skulle inte byta honom mot någon eller något i hela världen. Min bästa fyrbenta vän och partner in crime. Ett stort grattis på din ettårsdag. Tack för att du kom in i mitt liv. Idag har det varit idel snölek utomhus och promenerande på Stora Skuggan, en hel del hundmöten (som alla gått riktigt fint) och massor av fotograferande. Med oss hade vi dessutom kompisen Diva och hennes matte Elise. Hemma borrar dom i ett i fastigheten och jag blir alldeles knäpp av att vara där, så tacksamheten över det superhärliga vädret är enorm idag. Nu ska jag strax till jobbet och Eldar slumrar här intill, vilket han nog lär fortsätta med tills Erik kommer hem. Här får ni lite bilder :)
Vi kör en riktig segisdag den här tisdagen. Eldar har varit riktigt seg hela morgonen och jag passade på att åka till gymmet medan han slumrade på sängen. Morgonrundan var som att gå med en bulldog bakom sig, haha. Han lunkade på och ville mest dofta på saker och ting. Mötte 7 hundar av olika varianter och Eldar hade absolut noll problem med att passera eller släppa dom - passade såklart på att spinna vidare på motbetingningen och belöna honom ordentligt för att han tittade men inte brydde sig nämnvärt. Lite nyfiken på en Old English Sheepdog som gjorde lekinviter när den passerade oss, men bollen han visste jag hade i fickan var desto mer intressant. Inte alla dagar är så lätta, så man får verkligen skatta sig superlycklig när man knappt behöver jobba alls för att lyckas.
I skrivande stund ligger knasbollen på rygg i sitt hörn och har ingen aning om att jag snart tänker dra med mig honom ut på en långis i snön innan jag åker till jobbet. Imorgon väntar en dag utan vatten och el från 7 härhemma (fastigheten är mitt i ett stambyte - verkar ALDRIG vara över) så det blir till att gnugga geniknölarna något för att fundera ut hur vi fixar en dag i stenåldern. Får hoppas på fint väder helt enkelt så vi kan dra ut på långvandring och picknick, eller något. Any other ideas people? Den här måndagen spenderades till stora delar på Stora Skuggan. Klarblå himmel, skinande sol och gnistrande snö - vad mer kan man önska sig när man har en galen polarhund? Eldar verkade dock ha vilat upp sig rätt ordentligt efter gårdagens drag för jädrar vilken fart det vart på honom större delen av dagen. Först efter en långpromenad på nästan två timmar, massor av bus på ett öppet fält och sen en dejt med hundkompisarna verkade energin ha lagt sig och han lade sig i sitt hörn för att ta en tupplur. Snön gör honom gör övrigt helt bananas! Hur jobbigt det än kan vara att ha honom kopplad just nu när han far fram och tillbaks över snön, så kan jag ändå inte låta bli att fyllas av ett bubblande skratt när jag tittar på honom. Han är ju så himla glad att man måste glädjas med honom!
Nyligen hemkomna från dagens dragrunda ute vid Järvafältet och just nu känns både djur och matte/husse lite utslagna. Riktigt svinkallt ute idag! Vet inte hur många lager kläder jag hade på mig och ändå var det lite för kallt - både fingrar och fötter var som stora isklossar, haha. Men hundarna jobbade på superfint! Passade på att träna mycket omkörningar idag när vi hade varsin hund, Erik och jag. Efter att ha pratat med grymma Marlene och fått lite tips/kommentarer från andra erfarna draghundmänniskor har vi fått veta att Eldar ju faktiskt är en rätt trevlig hund att ha vad gäller omkörningar. Så det vi nu ska försöka träna in lite mer är snarare att försöka få honom att köra om på den sidan där det är säkrast att köra om - dvs den med mest plats - snarare än där det finns minst plats och störst kollisionsrisk (där Eldar gärna vill köra om). Gick riktigt fint under de 12,3 km vi körde idag. Till och med de många hundmötena gick bra och Eldar lyckades släppa dom och istället fortsätta fram, även när han blev utskälld två gånger.
Enda minuset var ett lite jobbigare hundmöte med en chihuahua som Eldar vart jäkligt nyfiken på; han fick helt kottar i öronen och drog väldigt mycket mot den mötande hunden. Tyst och utan att göra utfall visserligen men det kan nog vara rätt så skräckinjagande ändå med en stor och galopperande husky som springer rakt mot en med crazy eyes, vidöppet gap och slängande tunga - den stackars kvinnan med chihuahuan blev fullkomligt livrädd och hoppade rätt ner i diket och jag skämdes ögonen ur mig där jag kom efter Erik och Eldar. Bad hemskt mycket om ursäkt men jag vet inte om det hjälpte så mycket. Eldar är ju redan väldigt mycket "högervriden" och Erik hann inte få över honom helt på vänster sida av väger, så det blev liksom för tajt för att Eldar skulle kunna fokusera framåt när jag och Iris dessutom låg bakom. Nåja, vi kom förbi ändå. Släppte båda hundarna en kortis på ett fält innan vi for hem. Dom for iväg som raketer och brottades som galna ungtjurar och dog sen lite i bilen. Iris följde med oss hem en stund, myste med oss och dom fick två färskfoderfyllda märgben var som dom åt jämsides och därefter fick för sig att byta med varandra. Superbra träning för båda och himla förvånande! Både Eldar och Iris kan nämligen vara rätt vaktiga mot andra hundar vad gäller maten, så det var ett utmärkt träningstillfälle. Kanske hjälpte det att båda var trötta, vad vet jag, men himla fint kändes det i alla fall att se dom ligga där jämte varandra och gnaga på sina ben. Gav dom ju först benen i varsin ände av rummet för att undvika konflikt, men det var visst inte nödvändigt att oroa sig så mycket. Skönt! Äntligen ledig söndag och vädret har gjort en 360. Ena dagen nästan vår och i nästa stund ligger kramsnön som ett ljust täcke över marken. Eldar är överlycklig. Vill helst spendera hela dagarna utomhus och när vi andra vill vara inne så argumenterar han för att få hänga på bakgården, på sitt trädgårdsbord. Det är svårt att säga nej till en argumenterande husky. Här gör vi oss klara för att åka ut till Järvafältet för söndagsdrag. Idag lånar vi med oss Iris, till både husse/mattes och Eldars stora glädje. Skönt att kunna ha en hund var för en gångs skull! Det är den stora nackdelen med att bara ha en hund och två dragintresserade människor i vår lilla familj, så vi ser fram emot den dagen vi kan skaffa ännu en fluffig galning. Ha en fin söndag! Det blev en dragrunda i mörkret idag. Vår tidsuppfattning har varit lite skev den här veckan (har ju aldrig riktigt varit ljust på dagarna med alla tunga moln på himlen) och draget blev lite senare än tänkt, men iväg kom vi och det är jag glad för. Det behövdes! Eldar jobbade så himla fint idag. Var så taggad att han till och med klättrade upp i knät på mig för att få på sig selen ordentligt. Jag säger till och med för att det aldrig någonsin hänt förut. Och för att när det kommer till Eldar faktiskt är ett riktigt fint tecken på att hans vilja att komma ut och dra idag var större än den privata sfären, som man ofta påminns om när man ska hålla på med selar och dylikt. Han är inte helt förtjust i dom där bitarna och kanske blir han aldrig riktigt det, även om han mer och mer börjar lära sig att acceptera att man ibland måste låta sig selas på. Han blir bättre på det. Går inte längre och gömmer sig. Och så fort selen är på är hela grejen glömd; han skakar av sig det och går vidare, bokstavligen. Det är ju egentligen inte själva selen han har problem med - eller någonsin haft problem med - utan biten där han mer eller mindre verkar uppleva det som att han är "fast".
Anyways. Han var toktaggad på draget idag. Och jag tänkte först det skulle bli en riktig pärs i starten - att han skulle vara så uppe i varv att jag skulle bli irriterad för att han stängde mig och kommandona ute (ja, ibland tar jag verkligen ut händelserna i förväg, dumma mig) men tji fick jag. Han var riktigt het på vägen mellan hemmet och den tänkta dragrundan, under själva promenaden dit, men så snart det blev dags lyckades han - utan vår hjälp - lugna ned sig själv och vänta in oss och min startsignal. Och så for vi iväg. Runkeepern var påslagen då vi försöker föra lite dagbok över distanser, tempon och dagsform och den stannade på 8,66 km idag. I kortaste laget för oss, men då vägen idag var betydligt mer kuperad än vanligt så tog det på krafterna både vad gäller hund och matte/husse som fick jobba på ordentligt i backarna. Jämnt och fint tempo och en fokuserad hund. Dock behöver vi jobba lite på det där med omkörningarna! Inte att dom inte funkar - men för att han kör om lite för bra. Som om han vore en Formel 1-förare med noll självbevarelsedrift eller rädsla att dö. Vilket i längden ökar riskerna för potentiella olyckor betydligt eftersom han inte är det minsta försiktig utan bara viker in framför cykeln/hunden han kör om. Vi pratar om en unghund som går igång så himla mycket på att få tävla mot och springa om andra att han glömmer han har öron att lyssna med och en människa bakom sig som försöker nå honom med kommandon. Ni andra som drar därute - tips vad gäller omkörningar mottages gärna! Jättefin runda oavsett! Och en väldigt nöjd husky härhemma på golvet såhär framåt kvällen. Precis som det ska vara! Det har varit ett par lugna dagar härhemma. Nu när stressen lagt sig, kropp och huvud börjat slappna av och man plötsligt märker hur galet trött man faktiskt är. Och jag kan tycka mig se detsamma i Eldar. Hur han mentalt varit riktigt, riktigt trött och haft svårt att fokusera längre stunder. Så vi bestämde oss för att släppa alla krav och måsten den här veckan. Ta dagarna som dom kommer helt enkelt och göra lite som vi känner för. Körde tre personspår av, olika svårighetsgrader, i tisdags (både hund och matte/husse hade svårt att fokusera) och det blev en kortare dragrunda i onsdags. Annars har det mest varit långpromenader, bus, mysiga stunder och vila för alla tre. Det är egentligen först idag vi börjat känna lite energi i kroppen igen (det gäller framförallt tonåringen härhemma!) och planen är att sticka ut med cyklarna i skogen lite senare.
Det har varit ett tufft år, en jäkligt stressig höst och fullsmäckade scheman 2013. I år hoppas vi på mindre sånt. |
Om Raxeira'sVälkommen till Raxeira's. Bloggen som handlar om livet med en liten flock siberian huskies, bosatta i Upplands-Bro. Här får du följa med i reflektioner kring vårt vardagsliv, hundträning och alla de erfarenheter som kommer när man lever tillsammans dessa fantastiska polarhundar. Vår resa har bara börjat! Följ oss på Instagram!
Klicka på ikonen nedan. Samarbeten
Kategorier
Alla
Arkiv
Februari 2018
|