Jag känner ofta att Smella kom in i våra liv alldeles för sent. Att jag önskar vi hade haft betydligt längre tid tillsammans än vad vi troligtvis har, för jag vet hon kommer att lämna ett ofantligt tomrum efter sig den dagen hon bestämmer sig för att gå. Och jag känner mig inte redo för något sådant. Men trots det, trots att hon kom till oss sent i livet, så kom hon på något vis just när vi behövde henne. Just när jag behövde henne. Hennes lättsamhet, närhet och enorma tillgivenhet. Hennes stora, outsinliga energi, arbetsvilja och aptit på livet. Jag är så väldigt medveten om att det är delar av henne som i allra högsta grad hjälpt mig framåt under en tid som på många sätt varit den svåraste i mitt liv. Och jag ser hur hon varit ett enormt stöd för Eldar, rent socialt. Ja, hon kommer att lämna ett enormt tomrum efter sig när hon väljer att gå.
Kanske är det så att min fenomenalt tokiga krutgumma kom in i våra liv alldeles för sent. Att vi inte får så väldigt många år tillsammans. Men hon kom just när vi behövde henne som mest. Och för det kommer jag alltid att vara henne tacksam.