Det är också betydligt roligare och enklare att både leka med och träna med hundarna när de kan va lösa! Det öppnar upp för lite nya, mycket välkomna, möjligheter helt enkelt.
Så, Smella har fått lära sig att jobba för sin mat genom att själv komma fram till vilket beteende hos henne jag söker. Hon får sin mat först när hon a) är lugn och b) satt sig ned med baken ordentligt i marken och sitter kvar där oavsett hur långsamt skålen ställs ned framför henne. Därefter är hon fri att slänga sig över matskålen hur snabbt hon vill. Kraven har såklart höjts allteftersom - i början var enda kravet att stå med alla fyra på golvet - men för inte så längesen trillade polletten ned på riktigt och hon har mer och mer börjat sätta sig ned när hon vädrar ätbart. Igår upplevde jag precis samma grej med "stanna" - Smella har faktiskt verkligen börjat förstå vad det är jag vill ha utav henne. Hon visade på såpass god förståelse igår att hon för första gången faktiskt "korrigerade" sig själv när hon insåg att hon blivit för ivrig och rest sig för att gå mot mig; hon stannade och satte sig igen. Det enda jag gjorde var att instinktivt lyfta på handen för att signalera, men hon hann före mig och satte rumpan i marken igen. Jag kunde utöka avståndet, vifta med mat i handen, berömma och faktiskt till och med fota henne utan att hon rörde sig. Jätteduktig!
Det gör mig alltid lika glad att se hur mina håriga små vänner gör framsteg, vare sig det handlar om småsaker eller enorma monsterkliv framåt!