I måndags kväll körde vi vår hemmarunda (vi har på grund av temperatur och fuktighet inte kommit ut på längre rundor än dryga 5 km) och för första gången denna dragsäsong drog Eldar på riktigt ordentligt. Han sträckte linan, höll ett ganska högt och jämnt tempo på eget bevåg och sprang även fast han hamnade framför mig och Smella.
Det märks så tydligt när temperatur/fuktighet sjunkit på honom! Han är ju en hund som aldrig helt tar ut sig i arbete. Helt olik Smella på det sättet. På så vis är han ju smart - han jobbar aldrig hårdare än han behöver eller känner att han mäktar med - och den egenskapen hos honom gör det väldigt lätt för mig som förare att se hur han mår och upplever sådant som temperaturen. Om det sen gör honom till en fenomenal draghund? Nja. Haha.. Han är fenomenal i draget/arbete när det passar honom, kan vi väl säga. Eldars största styrka ligger nog i hans vetskap om att han är en individ med fri vilja och valmöjligheter och den använder han ofta. Mitt jobb blir liksom att styra honom rätt när den fria viljan skulle kunna leda till tokigheter. Ska jag vara ärlig så älskar jag den egenskapen och typen av intelligens. Den passar mig utmärkt, även om den inte alltid är den lättaste att jobba med i alla situationer.
Båda hundarna blev lite smått distraherade igår. Smella tyckte det var lite jobbigt i början av spåret; förstod snart att det var för att jag satt med Eldar intill mig en bit bort och försökte knäppa bilder på henne och Erik när de spårade. Så det blev till att lägga undan kameran en stund och gå iväg en liten bit med Eldar för att låta henne hitta tillbaks till uppgiften, vilket hon snart gjorde. Eldars distraktion i mitten av hans spår berodde på något helt annat; han vädrade vilt från skogsdungen intill fältet. Det här märker jag tydligt när vi inte spårar regelbundet; hundarna blir mer lättdistraherade av saker runtomkring. Så nu ska jag bära med mig det till nästa spår och försöka jobba mer med det. Men precis som Smella gjorde, så hittade Eldar så småningom tillbaks till spårningsuppgiften och han gjorde färdigt hela vägen. Jag försökte att inte vara för på honom och stå emot mina impulser att gå in och styra upp - jag vill ju gärna att han gör det på egen hand. I och med att vi inte tävlar eller siktar på det, så tycker jag inte att det spelar så himla stor roll alla gånger om spåret inte blir perfekt utfört. I slutändan är det ju faktiskt för hundarnas skull vi håller på. För att de ska få stimulans och göra något de tycker om. Så det får liksom bli på deras villkor litegrann. Särskilt nu när det inte varit så himla regelbundet och jag vet att det spelar in.