Nu har det gått snart två veckor sedan nya hundgården stod färdig. Sektionerna och gruset hade knappt kommit på plats innan jag började pyssla och konka på diverse berikningsinslag. Jag kan inte hjälpa det - det är så himla roligt! Ännu ska det byggas en mer ordentlig koja men i övrigt är det mesta färdigt. 

Min plan var initialt att Kit och Sally skulle få bo därinne, men Kit har uttryckt sin bestämda önskan att få bo i den äldre hundgården. Han känner sig hemma där och med tanke på den omställning som det redan är för honom med en flytt så känns det inte mer än rätt att han ska få hundgården där han så tydligt känner sig trygg. Som om det var förutbestämt så har dessutom Eldar visat tydligt att han föredrar den nya hundgården. Den är lite öppnare och ger en större överblick av trädgården jämfört med den äldre hundgården, vilket jag tror Eldar föredrar. Han är en hund som tycker om att ha koll. 

Där har de nu varit på dagarna då jag jobbat. Initialt har tjejerna bott inne hos Kit och Eldar ensam i hundgården jämte. Min tanke har varit att tjejerna, som är väldigt lättsamma, och Kit ska få skapa lite tajtare relationer samtidigt som Eldar nu i början får tillräckligt med utrymme för att få vänja sig vid den nya flockmedlemmen utan att det ska kännas jobbigt för vare sig honom eller Kit. Det har fungerat riktigt bra. Hundarna har varit jättenöjda och alla verkar trivas. Tjejerna har dessutom börjat sova ute hos Kit denna veckan, vilket har funkat över förväntan bra. De har ju bott ute "på riktigt" förr i livet, så det är egentligen inte någon större övergång för dom, men det är alltid en omställning när rutiner bryts. Eldar har dock inte velat sova ute, så det slipper han. Den hunden är och har väl kanske aldrig varit riktigt som dom andra ;)

Här kommer lite bilder från den nya hundgården, tagna när den inte var helt färdig men nästan. 

Det här med berikning är någonting jag tycker är oerhört roligt och spännande. Själva begreppet berikning handlar om det vi idag genom forskning vet om djurs behov av att få utlopp för sina medfödda, naturliga beteenden. Det vill säga beteenden som de skulle haft för sig om de levde opåverkade av människan. Beteenden som att leta/jaga föda, flockgemenskap, gräva, gömma sig, etc. Här ser man inte enbart till djurart (hund i vårt fall), utan bryter ned det till rasspecifikt och ytterligare till individ.

Berikning är ett ganska stort och spännande ämne som jag lätt nördar ned mig i. För några år sedan hade jag ingen aning om vad det innebar och trodde nog det var synonymt med aktivering, men ju mer jag lärt mig om skillnaderna, desto större fördelar ser jag med att lägga krut på att finna vägar att berika hundarnas vardag. Idag försjunker jag ofta i tankar när jag iakttar hundarna lite på avstånd. Vad gör dom när de "bara" är hundar oberoende av mig? Hur kan jag skapa miljöer och situationer som berikas deras liv? Som främjar deras naturliga beteenden och ger mental såväl som fysisk stimulans? Hur kan jag se till att de får utlopp för dessa beteenden även när jag inte är med dom, så att deras vardag blir intressant även när jag är på jobbet och inte fysiskt närvarande? 

När jag planerar våra hundgårdar lägger jag ned väldigt mycket tanke och energi på att skapa intressanta miljöer för hundarna. Att en hundgård ska vara miljöberikad står faktiskt även i Jordbruksverkets bestämmelser. Det gäller framförallt när hundarna bor i hundgård mer permanent och det är lite öppet för tolkning vad man menar med just miljöberikning och i vilken grad det ska finnas. Oavsett om mina egna hundar inte bor i hundgård dygnet runt så känns den här punkten väldigt viktig för mig. Om det någonsin kommer en dag då en kontrollant kikar in på vår tomt så vill jag att de ska utbrista "men oj, vilka fina och spännande hundgårdar!" och lämna oss med ett positivt intryck. Jag kanske skriver det med en lätt skämtsam ton, men jag menar det faktiskt. 

För något år sedan kikade jag in på Mushing Rocks blogg och hittade en så himla smart skiss över de hundgårdarna hon planerade. När vi nu står med bygget av vår nästa hundgård kom jag att tänka på just den skissen och inspirerades att göra en egen. Inte bara för att det är roligt, men för att det ger mig en väldigt bra och tydlig bild av vad jag har för idéer som är bra, samt gör det tydligt för mig om jag behöver tänka om. Om något saknas till exempel. 

Hemma har jag tre ganska olika individer, om än inom samma ras, som alla har sina preferenser, styrkor och svagheter. Nån behöver kanske jobba på balansen och tycker det är roligt att leta efter sin mat, en annan älskar att sitta högt upp och observera omvärlden i timmar, en tredje älskar att slita, tugga och dra i saker. När vi flyttade in i huset låg Eldar ofta nedgrävd bland lavendelbuskarna som växte runt dammen, så jag planterade helt enkelt lavendel i hundgården under den perioden då vi vande in honom vid den. I bakhuvudet fanns ett minne om en artikel jag läst där man skrivit om örters inverkan på djur, där just lavendel listats som lugnande för både hundar och människor. Ja, jag vill helt enkelt att där ska finnas möjlighet för samtliga individer att trivas och utmanas i hundgårdarna. 

Funderar du över hur du kan jobba mer med berikning i din och hundarnas vardag? Här är några punkter du kan tänka på:

• Vad har din hund för naturliga beteenden och behov?
• Vad har din hund för rasspecifika behov? 
• Vad har individen för behov? Vilken typ av berikning är intressant med tanke på personlighet, ålder, fysik och kön?
• Finns det beteenden/behov din hund inte får utlopp för i vardagen? (Ex. jakt/leta upp sin föda) Kan du på något sätt ersätta dessa?

​
Mer om just berikning och hur jag jobbar med det hittar du under kategorin "Berikning" här i högra sidan av bloggen. 

Vi börjar allt mer komma in i en bra rutin med hundarna och ensamheten, nu när jag börjat jobba mer regelbundet igen. Det är fortfarande lite av en invänjningsperiod för framförallt Sally, men jag måste säga hon är fantastiskt duktig och framstegen kommer väldigt snabbt. Det är nu inga långa perioder de är ensamma då jag sällan jobbar hela dagar, men det är givetvis en omställning från det att jag varit hemma till stora delar i vinter. Vi har såklart också fördel av att Sally faktiskt växte upp i hundgård med mamma och syskon, så helt främmande har det ju inte varit.

Ratchel stortrivs därute i hundgården, vilket färgar av sig mer och mer på Sally. Vi har ju en övervakningskamera uppsatt och det är väldigt skönt att kunna titta till dom emellanåt, bara för att liksom se så allt är okej. De har allt oftare fått frukosten därute, ofta gömd så de får söka efter den och det märks att det ökar värdet på hundgården en hel del. Tjejerna är ju båda matglada och tycker det är roligt med fodersökslekarna jag hittar på, så de håller sig hyfsat sysselsatta. 

Eldar trivs bättre inne så i dagsläget har han faktiskt fått precis som han vill; hela vår säng för sig själv att ta sovmorgon i. Den hunden är utan tvekan en sjusovare. Och så länge jag inte jobbar heldag så går det ju alldeles utmärkt. Det viktigaste är trots allt att han är nöjd. 

Förra veckan fick vi äntligen hem sektionerna vi beställt till den nya hundgården. Ja, vi valde faktiskt att beställa färdiga sektioner den här gången, även om jag rent estetiskt hade föredragit att båda hundgårdarna sett likadana ut i grunden. Men jag måste säga det är galet smidigt med färdiga sektioner ändå, framförallt med tanke på att de är lika lätta att plocka ned (till exempel vid en flytt) som de är att sätta upp. Vill man ha upp en bra hundgård smidigt och snabbt så är det helt klart att föredra! 

I helgen började Erik fixa och dona med nya hundgården medan jag jobbade. Det största jobbet kommer helt klart vara att jämna ut och fixa till marken i bakre änden av hundgården, så det är där vi bestämt oss för att lägga den stora energin. Det syns ju inte på bilden, men den kommer byggas som ett tjockt L längsmed den gamla hundgården. Själv längtar jag tills jag får börja inreda såklart. Huvudet är fullt av berikningsidéer jag vill testa och på listan står också nya hundkojor. 

De senaste veckorna har jag lagt mycket krut på att hundarna ska trivas i hundgården. Med "hundarna" menar jag väl framförallt Eldar. Smella är inte den som klagar direkt. Det har varit minst en timme i hundgården om dagen, vissa dagar upp till tre-fyra timmar och för varje dag som gått har jag märkt hur Eldar 1) blir lugnare och 2) minskar intensiteten/tiden på vilken han agerar ut när han är uttråkad. Den senaste veckan har han faktiskt lagt av helt och hållet. Alltså; han tuggar inte på stängslet och sitter inte vid dörren och tjuter. Istället lägger han mer och mer tid på att inte sitta vid stängslet överhuvudtaget. Han har börjat upptäcka mer; ägna sig åt sandlådan, tugga på grenar och framförallt verkar han ha upptäckt hundkojans fördelar. När han är uttråkad är det inte längre mig han försöker ropa ut - utan han tar kontakt med Smella och försöker få henne att busa en stund istället. Vilket jag ser som väldigt positivt. 

Nu har de börjat bli så duktiga på att kommunicera med varandra att jag inte behöver oroa mig över att ge dom varsitt ben när de är ensamma därinne; det är aldrig ett problem. Dom tuggar på de sina, nuförtiden ganska nära varandra och rätt som det är byter dom. Avfyrar en arsenal av lugnande, artiga signaler och är väldigt tydliga med varandra. Det är jättefint att se! (Ja, jag spenderar mycket tid på att iaktta dom lite i smyg.) Faktum är att de gånger det blivit spänt kring mat är när vi människor runt omkring spelat in på ett eller annat sätt, vare sig man varit medveten om det eller inte. Och så är det kanske oftast när något händer. Att vi många gånger stjälper en situation genom att sända ut signaler vi inte är medvetna om när vi tror att vi gör alla rätt. Man lär sig helt klart. Både människor och hundar. Man glömmer dessutom väldigt lätt att det faktiskt inte är så längesen Smella flyttade in (tre månader herregud) och om man tänker efter så inser man snart att dom här två hundarna ändå anpassat sig fruktansvärt snabbt till varandra. Dessutom med större lätthet än jag kunnat drömma. Klart där finns stunder när kommunikationen kan brista, men jag inser också mer och mer att det kunnat vara tio gånger svårare för dom att vänja sig vid varandra. Och svårt har det faktiskt inte varit alls. 

Nu har hundarna varit i hundgården i strax en timme såhär på förmiddagen. Eldar har ännu inte synts till vid stängslet, inte heller har jag hört honom inifrån huset. Det bådar mycket gott. 

Under förmiddagen/lunchen har vi idag varit iväg på en tre-timmars-promenad i skogen och det var en rätt trött Smella som lade sig tillrätta ganska direkt när vi kom hem. Mer trött i huvudet än i kroppen, misstänker jag. Eldar var inte fullt lika trött men efter en kort lekstund så kom även han till ro.

Den större delen av promenaden var lite sådär småkaosig (vi möter vilt precis hela tiden just nu och jag börjar undra om jag är en vandrande vilt-magnet) med en unghund som hade svårt att stå på alla fyra. Till slut fick jag sätta mig ned med båda två, andas en stund och säga högt till oss alla tre att "vet ni vad, nu är min stresströskel nådd, vi är långt hemifrån och det här funkar inte riktigt". Det må säkert låta lite fånigt i vissas öron, men det gör en himla skillnad för mig, och därför indirekt hela gruppen, att få erkänna det högt när jag har tröttnat. Utan bitterhet, utan att höja rösten eller bli arg. Bara få lufta det högt och på så sätt få det ur mig för att slippa bli blockerad av negativa känslor. När det väl blivit sagt kan man liksom sedan ta ett djupt andetag, lättare samla ihop sig och ta nya tag. Med Eldar har det här blivit en enormt viktig detalj i vår relation. Han är en hund som nästan alltid speglar den attityd/de känslor man utstrålar - och försöker man då nå honom när både han och man själv befinner sig bakom någon form av stressblockad, kan man faktiskt räkna med att det är dömt att misslyckas. Det tar totalstopp och blir oerhört svårt att nå fram. I jobbiga situationen har jag med tiden lärt mig att det är okej att bli frustrerad, arg, ledsen och stressad men att där är stor skillnad på att erkänna att man kämpar med humöret för att sedan ta nya tag och på att låta humöret ta över och styra. Märker jag att jag är på väg åt det andra alternativet har jag således en himla tydlig signal på att nu är det hög tid att stanna upp och räkna till tio. Det fungerar faktiskt. Även idag. Resten av promenaden gick oändligt mycket lättare efter att vi fått stressa ned och jag satte fast Eldars koppel runt höften istället (för att slippa dragkampen nu när min kropp bråkar med mig och gör att jag reagerar med hög stress/ frustration när jag börjar få ont, för let's face it att jag varit betydligt mer lättirriterad under perioden som jag inte mått bra) som blivit en slags signal för honom att lugna ned sig. Jag har fått för mig att det också blir lite mer "neutralt" att sitta fast runt höften, än om jag går och spänner mig medan jag håller i kopplet, så känner jag att jag går upp i stress så är det ofta så jag hanterar det i förlängningen för att både jag och Eldar ska tagga ned. Resultatet blir nio gånger av tio att Eldar snart dämpar sig, blir mer kontaktsökande (eftersom jag antagligen också är i lite trevligare haha) och kommer ur sin kottar-i-öron-bubbla utan att vi behöver tjafsa med varandra. Ni har säkert förstått vid det här laget att jag är en sådan som vill förebygga konflikter - eller försöka lösa dom - hellre än att skapa några. 

Medan hundarna tog det lugnt passade jag på att pyssla lite i hundgården. Gjorde rent och flyttade om litegrann. Plockade in lite nya inslag såsom ett gäng skifferplattor och nya trädstammar för att skapa lite mer jobb för hundarna att ta sig runt därinne. Passade också på att smyga ned ett gäng morötter lite här och var så hundarna får en liten överraskning när de senare tittar runt. Hade tänkt få till en låda senare också att fylla med exempelvis gjord, löv, halm eller annat skoj att bädda, leka eller gömma saker i men det får bli en annan dag. Framöver vill jag försöka få tag på lite djurhudar också att leka loss med därinne, samt verkligen testa det där med att få in lavendeln där på något vis. Allt som kan göra det mer intressant för hundarna vad gäller dofter, underlag och tugg-/grävmöjligheter! Det där med berikning är himla intressant och roligt, tycker jag. Det finns verkligen hur mycket som helst man kan hitta på bara man har lite fantasi och särskilt för Eldar märker jag hur stor skillnad det gör för hur han upplever hundgården. Ju mer jag läser om det tänker jag att det där med variation och nya överraskningar är minst lika trevligt för hundarna som för oss människor. Egentligen är det väl ändå inte konstigt alls. Att omväxling förnöjer är ju ingen nyhet direkt.

Idag har vi haft besök av Elise och hennes dotter på 11 veckor. Det märks att Eldar numera verkligen fattat tycke för henne och släppt sina reservationer på riktigt - han blev superglad över att se henne och flög fram sista biten för att få hälsa. Inte sådär försiktigt som han hälsar när han fortfarande inte är helt säker på folk, utan sådär riktigt buffligt och valpigt som han hälsar på människor han verkligen, genuint tycker om. Jättekul. Elise är ju tidigare ägare till Dexter, Eldars kompis från vårt gamla bostadsområde, vilket ni som hängt med i bloggen nog har koll på nu. Särskilt under våren gjorde vi sällskap väldigt mycket och det var nog först där i slutet av våren någonstans som Eldar faktiskt började öppna upp - trots att han då flera gånger i veckan träffat Elise i flera månader. Men sådan är han. Man kan inte tvinga fram vare sig hans intresse eller vilja att släppa dig nära och där gjorde Elise verkligen helt rätt. Hon lät honom komma till henne vilket han ju så småningom började göra. Och idag ser vi ju hur fint det utvecklat sig.

Efter promenaden för att möta upp Elise (som missat anslutningsbussen) blev det hundgården för både Eldar och Smella. Eldar är egentligen riktigt duktig och lugn när det kommer till sådär jättesmå spädbarn; det är dom något äldre barnen han har svårt att läsa och förstå. Dom som ska röra vid en, testa gränser och vara oförsiktiga. Smella å andra sidan blev lite väl exalterad och hoppig när Alicia började gråta, så för enkelhetens skull tog jag med både henne och Eldar till hundgården. Där fick de varsitt ben och det var dom nöjda med. Och Elise fick en chans att amma Alicia i lugn och ro, utan en skuttig Smella i ansiktet. Jättebra träning för övrigt att vara i hundgården när vi har besök. Eldar tycker nämligen att det är väldigt jobbigt och orättvist för han vill gärna vara med där allt händer - och ni ska tro att han argumenterar för saken om han ser mig i närheten. Smella är ju nöjd i hundgården oavsett. Men idag blev det faktiskt närmare 2,5-3 h i hundgården innan vi tog promenad bort till bussen för att lämna av Elise och det är super för Eldar. Faktiskt var det väldigt bra för Smella att få gå undan och lugna ned sig också, förstod jag när jag släppte in båda i huset igen. Hon var betydligt mer sansad kring Alicia och sprang inte efter Elise som en svans med skutt i benen. Hade helt enkelt hunnit varva ned igen. Blev sedan en omväg hem för att göra promenaden längre och sedan hängde båda lurarna på mig medan jag pysslade med fågelholkar och talgbollar på tomten. Älskar att ha fåglarna här! Dom verkar trivas väldigt bra runt vår damm och det är tydligt att även hundarna tycker dom är rätt intressanta att titta på. Särskilt Eldar, som ju älskar att sitta och observera omgivningen. Vore han människa skulle han vara en riktig fönstertittare. 

Nu är det däckade hundar på soffan. Och själv hoppas jag på att temperaturen inte stiger alltför mycket till morgondagen så att vi kan komma ut hela gänget på en dragrunda i dagsljuset. Det vore himla fint det.

Igårkväll när vi var färdiga med ännu fler roligheter till hundgården tänkte jag att jag måste få det på film också - gården och Eldar menar jag. Var nyfiken på hur han skulle reagera på dom nya inslagen i hans inredning, så fram med kameran medan Erik fick i uppgift att gömma gotte. Nu tog kortminnet slut mitt i allt, men oh well! Eldars reaktion på den hängande stubben var värt det! 

Kommentar till filmklippet: Jag mumlar om att kanske sänka ner stubben, men kom strax fram till att den var alldeles perfekt som den var och bara krävde lite rätt slags metod för att "fungera". Eldar löste det på ett helt annat vis än jag tänkt mig - men kanske ett mycket bättre och roligare vis än det min idé var. Efter ett par försök upptäckte han nämligen att om man bara får far på den och gungar den fram och tillbaks så börjar där plötsligt RAMLA ut gotte. Helt klart nya favoritgrejen i hundgården!