Måndag morgon och långpromenad i skogen. Jag och Eldar styrde idag stegen ned till den lilla bryggan på vägen till båtklubben. Det var ett tag sedan vi var där nu, efter att vi hittat till Lillsjön som ju ligger lite närmare oss, men den här morgonen tänkte jag det kunde vara mysigt att vara lite ensamma. Att få släppa Eldar lös en stund vid vattnet utan att behöva oroa mig, då det är fårstängsel runt badplatsen. 

På vägen till bryggan passerar man ett par tre sommartorp (det är de sommarboende där som mest använder bryggan) och tidigare har vi aldrig mött någon, men det gjorde vi idag. Plötsligt är det nämligen någon som ropar "bara så du inte blir överraskad, det springer lösa hundar här" och kort därefter ser jag en tjej komma gåendes mot oss. Hon ser nog hur jag ett kort ögonblick funderar över om jag ska vända eller fortsätta, så hon ler och säger lugnande att det inte är någon fara och att framförallt tiken hennes är stencool med passerande hundar. Och mycket snart ser jag en mycket vacker Grand Danois komma travandes från granntomten med nyfiken blick. Jag och tjejen kommer överens om att hundarna får välja om de vill hälsa eller inte och jag släpper Eldar - vill vara säker på att inte kopplet ställer till med något onödigt, som det ju så lätt gör. Både Eldar och grandisen - Axa - spanar först in varandra på avstånd, men börjar sen gå varandra till mötes. Efter dom där första sekunderna av awkwardness, ni vet innan dom riktigt bestämt sig för hur de ska tycka om varandra, så lossnar det. Axa bjuder upp till lek och Eldar är, som vanligt, inte sen att följa med på bus. De får busa runt en stund - eller kanske mest flirta med varandra - medan jag och Axas matte pratar hund och området. Hon berättar för mig om de andra två hundarna som kan tänkas springa lösa bland de små torpen, eftersom hon förutsätter att hon nog kommer se oss igen. Jättetrevligt! Och så skönt att möta ännu en av de där hundmänniskorna som förstår det där med hundar som är osäkra och lite reserverade. Dom verkar vara betydligt fler här på "landet" än inne i stan, thank god. Hon berättar om hanhunden hon hade en gång och när hennes två små barn kommer fram till oss och hundarna, är det precis den referensen hon drar för dom. "Eldar är som Zorro, såndär som måste få bestämma själv om han vill komma och hälsa. Ni kommer ihåg, eller hur?" säger hon och barnen lyssnar till det. Och det blir jättefina möten. Eldar nosar lite, ger i förbifarten lillflickan en puss på kinden, men är sen mer intresserad av att hänga med tiken. Inget nytt där, haha.

När vi sedan kom ner till bryggan sprang Eldar raka vägen ner i vattnet. Tog sig faktiskt så långt ut att han nästan, nästan var tvungen att simma. Vilket är väldigt ovanligt för Eldar. Vi stannade där en bra stund, lekte lite och myste innan vi vandrade hemåt igen. 

Det är så skönt att bo här. Att träffa människor som lyssnar till sitt förnuft när de är kring djur. Som frågar, lyssnar och faktiskt verkar måna om att det ska bli bra för alla. Dom, deras djur, oss och vårt djur. Det är en sån stor lättnad! Att liksom kunna slappna av och dessutom se hur mycket det gör för Eldar. Hur det får honom att känna sig tryggare. När nya människor istället för att bara dyka rakt på, istället frågar: "Får jag hälsa på honom? Hur gör jag för att det ska bli bra?". Häromdagen var det grannens lillebror som var på besök och som hemskt gärna ville hälsa då han alltid varit förtjust i huskies. Eldar, som redan när killen pratade med bara mig, visade genast intresse av att vilja gå fram och nosa så jag lät honom. Sa bara till killen att sätta sig på huk och vara lugn, vänta in Eldar. Inga konstigheter. Det är inte alla människor som genast faller Eldar i smaken sådär - som inom kort både pussades och lät sig kelas med. Det sistnämnda är faktiskt inte jätteofta alls, bortsett från närmsta familjen och min vän Madde. Och tydligen en annan granne, vars boxerblandis Eldar fått leka med nångång när Erik träffat dom. Vi blev kvar tillsammans med grannarna en bra stund och efter ett tag hade Eldar varit runt hos var och en och nosat. Pussat lite på några, myst lite med andra. Allting helt på eget initiativ. Och det var så himla skönt att se! Han växer. Och jag är så tacksam över alla positiva förändringar den här flytten inneburit för Eldar och för oss!

De senaste dagarna har de trillat in på nytt. Kommentar efter kommentar. Det är inte utan att jag känner mig oerhört varm, tacksam och glad ända in i hjärtegropen över att människor därute fortfarande delar det frustrerade inlägg jag skrev där för snart ett år sedan. Samtidigt måste jag erkänna att det gör mig minst lika ledsen och nedslagen att än en gång förstå det enorma behov folk därute känner av att sprida ordet; det innebär att så ofantligt många därute upplever detsamma som jag gjort sedan jag skaffade hund. Att där finns SÅ många ledsna, arga, rädda och frustrerade hundälskare därute som vrider ut och in på sig själva för att göra rätt. För att vara sann och lojal mot sin fyrbenta vän, se till att de mår bra i vårt kravfyllda samhälle, samtidigt som man hela tiden måste slåss mot en omvärld som vägrar förstå eller inse sin del i de problem som uppstår. En omvärld som, för att vara helt ärlig, många gånger ställer helt orimliga krav på världens hundar. På dessa djur som de faktiskt är. Och faktiskt även på deras ägare ibland. 

Så... eftersom ämnet verkar vara ständigt lika aktuellt länkar jag nu än en gång till inlägget jag skrev där i oktober. Fullt medveten om att det även i fortsättningen kommer finnas de därute som misstolkar, vrider på mina ord och kastar paj istället för att försöka ta till sig det jag och många med mig försöker säga. Jag tar det. Jag tar det i hopp om att diskussionen och budskapet kommer föra med sig mer öppna ögon än stängda i längden. I hopp om att hundägare och omgivning ska lära sig att samarbeta mer, snarare än att fälla krokben för varandra. För oavsettt hur kontroversiellt det verkar vara så menar jag faktiskt på att det inte bara är vi hundägare som bär på allt ansvar, utan att var och en också har ansvar för sin egen (och/eller sina barns) säkerhet. Jag försöker inte utbilda någon (som inte vill det) till hundexpert, jag försöker bara sprida insikter och större förståelse. 

Det omtalade inlägget finns här -> "NEJ. Alla hundar vill inte bli klappade"

Förtydligandet jag senare skrev som svar på kommentarer (också lika aktuellt om man ser på dagens nya kommentarer) hittar ni här -> "Ett tack och ett par förtydliganden"

Och när jag ändå är på ämnet 'problem' vad gäller hund så kommer här en länk till ett väldigt tänkvärt inlägg som går att applicera på mycket, skrivet av väldigt kloka Marlene -> "Ditt eller hundens problem?"

Ha nu en fantastisk dag i solen! För oss väntar båttur och bad - och Eldar följer givetvis med. 

Igår hälsade Eldars bästa kompis på oss. Med matte, husse och Diva såklart. Det var ett gäng glada hundar som busade runt på tomten - nåja Diva låg mest under ett träd med bollen hon beslagtagit - och lekte förnöjt i hundpoolen. Dexter är världens mest badtokiga hund. På riktigt! Och eftersom han tyckte poolen var döskoj så dröjde det inte länge förrän badkrukan Eldar började känna sig lite exkluderad och bestämde sig för att göra honom sällskap i poolen. Eldar var lite som den där badkrukekompisen man alltid hade som liten, som blev supertjurig om man skvätte och alltid doppade tårna innan hen hoppade i plurret. Dexter är den totala motsatsen.

Vi tog en promenad runt Lillsjön framåt eftermiddagen, i hopp om att hitta någonstans att bada. Dessvärre tänkte visst hela Upplands-Bro likadant och det var smockfullt i varenda litet vattenhål utom ett. Där tyckte åtminstone Dexter det var jättekul - han formligen flög i plurret och simmade längder fram och tillbaks på egen hand. Eldar var allmänt mammig och skulle mest ligga i mitt knä och bli myst med, till min förvåning. Blev kvar en kort stund och sen begav vi oss hemåt igen för lite mat. Även för hundarnas del. Jättenyttigt för som tre att få mat samtidigt för första gången. Vi lade dom ned på varsin plats med lite utrymme, alla ute på tomten, så fick dom först lite färskfoder och sedan var sitt märgben för att de skulle ha något skoj att göra och ta det lite lugnt ett tag. Funkade hur fint som helst! Dom började till och med byta ben med varandra efter en stund - ett par gånger om. Som för att se om någon av dom andra lämnat mer gotte kvar på benet. Sjukt roligt att titta på!

Nu blev det eventuellt sista gången vi träffar Dexter, som kanske flyttar inom kort, vilket känns jättetråkigt för Eldars skull. Dom har liksom verkligen funnit varandra. Så att få en sista, skoj dag ihop var fint. Nu håller vi tummarna för att Dexter hittat sig ett hem som är perfekt för honom.

För ungefär en vecka sedan påbörjade vi sommarens stora projekt; hundgårdsbygget. Platsen där vi tänkt bygga upp den har tidigare tjänat som vedförvaring (en rätt slarvig sådan), samt någon form av samlingsplats för all världens bråte och diverse skräp och därför har dessa dagar gått åt till att röja upp ordentligt och bygga upp en bättre lösning för veden. Vi har flyttat så ofantliga mängder ved!! Kan inte tänka mig att vi kommer lida någon brist på det i vinter om vi så eldar hela dagarna långa!

Eldar, som ju är en hund som gärna vill känna sig inkluderad, utnämnde sig själv till arbetsledare. Han har övervakat vårt arbete med stor hängivenhet, hjälpt till att bära ved (kanske åt fel håll ibland bara) och inte ens lämnat bygget när han gått på rast. Idag har vi vilodag från bygget, men när vi sätter igång igen så ska jag försöka komma ihåg att plocka på mig både klicker och godis. Eldar har bjudit på så mycket beteenden att jag bara måste klicka in dom! Som när Eriks mamma på skoj sa åt Eldar att räcka mig ett vedträ. Jag snappade upp det och ropade på honom att ge mig vedträt och efter en kort tankestund kom han travandes med den i munnen och lämnade den i min hand. Och så snart han fattade att han gjort något bra (vi tjoade och hurrade och berömde som en hel hejaklack) så sprang han genast och hämtade ännu ett vedträ för att lämna den hos mig som staplade. Och ännu ett, och sen ännu ett. Han verkade tycka det var riktigt kul att få hjälpa till och göra oss glada. Den stoltheten han svansade runt med, haha!

Igår jobbade vi mellan 10 och 19 ungefär och skillnaden är enorm! Plötsligt är utan dubbelt så stor och själva hundgårdsbygget är inom räckhåll. Veden är nu bra och prydligt förvarad utan att ta upp onödigt stora ytor och den mesta av skräpet/bråtet är bortforslat till tippen. Känns så sjukt skönt! Och som jag ser fram emot att få fixa en stor och fin hundgård, med massor av skoj berikning. Idéerna bara flödar!

Det har blivit ett par varma dagar det senaste. På förmiddagarna har vi gått på upptäcktsfärd (äntligen hittat till Lillsjön - tio minuters promenad bara!) för att mestadels lata oss mitt på dagen. Klickat lite, filttränat, busat när orken funnits och lekt med vattenslangen. Eldar, som väldigt gärna ligger i solen och sover, får man lura till att svalka sig ibland. Att låta honom busa med vattenslangen är det absolut lättaste - och roligaste - sättet för en hund som annars tycker det är rätt trist att bli blöt. Den senaste tiden har han själv börjat bära runt på slangen och och väntat på att vattnet ska komma. Då kan jag inte låta bli att reta honom och skratta åt hans förtjusta förvåning när jag vrider på vattnet. 

Att hitta till Lillsjön har verkligen varit underbart. Plötsligt är det lätt att ta sig till vattnet, finns massor av ställen att bada på utöver den officiella badplatsen, elljusspår, cykelleder, promenadstigar och till och med ett hundbad. Igårkväll plockade jag med mig kameran, Erik och Eldar och gick ut för att försöka ta oss runt HELA sjön. Hamnade vid nästa sjö som ligger intill och hittade massor av fantastiska vägar vi måste testa att dra på när det blir lite kallare. Längtar verkligen tills vi kan börja med draget igen - även om jag är en riktig sommarjunkie egentligen. Men det blir inte riktigt samma sak när ens fluffiga kompis inte orkar med eller njuter av de varma dagarna lika mycket som jag själv. 

Grannarna fick för någon dag sedan hem en ny valp. En liten, långhårig schäfertik som tultar runt och piper titt som tätt. Eldar tycker det är jättespännande och kan sitta i timmar och bara titta på när dom rör sig ute på tomten. Han är verkligen som tjuren Ferdinand, den där. Grannarna brukar ha ganska roligt åt hans små egenheter. Som det här med att han rätt som det är hoppar upp på trädgårdsbordet och lägger sig. Eller att man inte kan ligga på marken - exempelvis när man försöker träna hemmavid - utan att han kommer och lägger sig ovanpå. Eller hur han nyfiket och eftertänksamt iakttar dom varje dag, som vore dom en serie på tv:n. Även fast han varje dag blir utskälld av deras papillon och chihuahua så sitter han där och tittar. "Han har en stor personlighet" säger dom ofta. Och jag kan inte annat än att hålla med. Grannarna har precis fått sålt huset och flyttar i höst. Jag kan inte låta bli att tycka det är väldigt tråkigt, för jag vet med mig att jag hade trivts med att ha dom kvar där bredvid oss. Människor jag genuint fattade tycke för från första gången vi träffade dom. 

Så har vi äntligen bokat vår fjällstuga! I augusti tar både jag och Erik semester och firar det med att spendera första veckan i Funäsfjällen med Eldar. Att upptäcka Sveriges fjäll har länge varit på min bucket-list och sedan vi skaffade Eldar har den drömmen blivit bara blivit mer och mer intressant att förverkliga. Nu räknar vi dagarna och hoppas på bra väder, många vackra fototillfällen och upplevelser

Idag fick vi äntligen till det - Eldars första riktiga simdebut! Första försöket för snart en vecka sedan gick sådär. Vi tänkte nog lite bakvänt, insåg jag efteråt. Eldar är ju en hund som det inte kommer naturligt för, det där med att kasta sig ut på djupt vatten och släppa alla hämningar. Han har någon gång tagit något simtag, när en hundkompis lurat ut honom i vattnet utan att han hunnit tänka efter, men that's it och vanligtvis går han aldrig djupare än att han kan stå stadigt på botten med alla tassarna. Och djupare än så, ja då kommer snart paniken.

Första gången vi försökte få till det där med simningen så vadade Erik ut i vattnet med honom. Ganska snart visade det sig att det var ett rätt dödsdömt sätt att försöka få Eldar att simma på - han hann liksom tänka alldeles för mycket och stressade upp sig så mycket att han istället för att simma mest svalde vatten och tjöt oavbrutet. Kändes sådär och det var en modfälld husse och matte som fick erkänna att strategin inte höll. Trots flytvästen, som vi inhandlat för att Eldar skulle känna sig tryggare.

Den här gången slopade vi helt den idén med att vada ut och istället fick Eldar inte vare sig val eller tid att tänka. Vi bytte plats för träningen och jag plockade med mig Eldar längst ut på bryggan istället. Och innan han visste ordet av så hade jag plockat upp och satt ner honom i vattnet. Han han pipa till av oro i en millisekund, men sen var det helt enkelt nödvändigt att börja simma - and so he did! Bara några meter förvisso på grund av brist på ordentligt djup på badplatsen, men han simmade på bra och målmedvetet med stranden som morot. Hur fint som helst! Och vi kunde göra om det hela tre gånger, lika gång gick det lika fint. Och för varje gång fick han ett glädjefnatt så snart han var uppe på stranden, mäkta stolt med sin insats och över allt beröm.

Nu ska vi jobba vidare på det och försöka hitta bättre platser att simma på, där det faktiskt är djupt nog att simma lite längre turer på. Längtar tills nästa besök hos min familj - där snackar vi gott om finfina simplatser för Eldar!

Det har inte varit många dagar med sol och blå himmel den senaste månaden. Men idag fick vi äntligen vakna upp till en sådan dag! Mest har vi latat oss i trädgården den här förmiddagen, skrutt och jag. Lapat lite sol, myst och löst korsord. Gick en långlinepromenad som slutade i vattenlek när vi kom hem. Eldar älskar verkligen vattenslangen och ska gärna "hjälpa till" nu när han räknat ut att den går att flytta på. Städade ur den lilla hundpoolen och Eldar sprang gång på gång i för att bära bort vattenslangen för att strålen skulle flytta på sig så han kunde jaga den. Slutade med att både jag och hund var dyngsura och lade oss i solen för att torka.

Nu hoppas vi på fler fina dagar. Framöver ska vi dra igång med simträning för Eldar, nu när flytvästen kommit.