Det känns lite overkligt fortfarande och jag skulle väl ljuga om jag sa att jag inte var det minsta nojjig. Jag är faktiskt livrädd. Haha... Helt på riktigt. Inte för Ratchels skull, jag vet att hon säkerligen kommer klara det galant, men för min egen del. För att det för mig är ett eldprov att ställa upp i en officiell tävling. Ja, ett eldprov på fler än ett sätt och jag hoppas innerligt att jag ska lyckas bibehålla min mentala målbild. Det är inte den mest ambitiösa målbilden i ett tävlingssammanhang, men för mig som fortfarande är på väg tillbaks från min krasch, så är det likväl en enorm utmaning. Och för min kropp likaså, då vi tävlar i linlöpning.
Jag vill egentligen bara två saker; att det ska bli en fin erfarenhet för både Ratchel och mig - och att vi ska ta oss runt vid liv, gärna glada och välbehållna med. Det är det enda som spelar någon roll. Och jag ska försöka komma ihåg det när stressen och prestationsångesten i mig börjar riva..!
Jag ska försöka sätta mig ned och samla mina tankar lite mer ordentligt senare i veckan, när tankarna inte spelar så svårfångade längre, men for now så får ni hålla till godo med det här avslöjandet.